Welcome!

Race report Paris Roubaix

IMG_5771

Det är tidigt på morgonen den åttonde april. Morgondimman ligger över Roubaix när vi cyklar genom den sovande staden på väg till bussarna som ska ta oss till starten. Saker har bockats av och steg för steg har vi tagit oss närmare det legendariska cykelloppet som kördes första gången 1896 och snart är vi på väg. Bussen rullar genom den franska landsbygden som för tankarna till krigsscener från andra världskriget. Området var också hårt drabbat under kriget. Små bondbyar i tegel passerar förbi. Oerhört vackert i morgondiset. Redan på bussen träffar jag en kille från Holland som också kör singlespead. Fixie till och med. Även jag tycker att det nog kan vara lite galet men inser senare att jag aldrig slutade trampa över kullerstenen och att knepet var att hela tiden ha tryck i pedalerna.

När vi efter att ha sovit en stund under den långa bussturen är vi äntligen framme vid starten. Cyklarna lastas av de medföljande lastbilarna och jag imponeras av hur varsamt och respektfullt man hanterar cyklarna. En snabb översyn, klickar i pedalerna och rullar iväg för att lämna in överdragskläderna. Termometern står på två plusgrader så det är med viss tvekan vi lämnar ifrån oss väskan med varma kläder. Prognosen pekar på en solig och varm dag men än så länge känns sol och värme väldigt avlägset.

Vi passerar startlinjen och är igång. Bra fart redan från början och vi hakar på ett gäng klubbkamrater från RCC. Full fart in på första kullerstenspartiet och hinner 800 meter innan första punkteringen. Vilket jävla underlag! Mycket värre än jag kunnat föreställa mig och då är detta parti en trea på en femgradig skala (finns inga ettor). Snabbt av med hjulet, laga punkteringen och så på det igen. Efter ett tag börjar man hitta tekniken och flytet. Ska inte påstå att det någon gång blir avslappnat eller bekvämt men det känns ändå ganska okej och det som gäller är fart, fart, fart! Det gamla uttrycket “det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke” dyker upp i tanken. Vi betar av pavé-avsnitt för pavé-avsnitt. Sammanlagt 28 stycken i varierande svårighetsgrad. För att ge en bild av underlaget kan man nog säga att den sämsta kullerstenen här hemma är bättre än den bästa i Frankrike. För att minska åtgången på sten läggs den med några centimeters mellanrum (lagom för ett cykeldäck) och många av stenarna har med åren vridit sig så att de står med den kantiga sidan upp. Trots detta går den ändå att åka på. Man får hela tiden leta spår att åka på och man hoppar fram och tillbaka för att hitta partier som är någorlunda okej.

– Holy shit; hinner jag tänka, innan det går brant utför på kullerstenen. Enda alternativet är att sikta och trampa. Det skakar så att man ser suddigt och börjar man bromsa blir det bara ännu värre och cykeln blir mer svårmanövrerad. Mycket handlar som sagt om teknik och det är verkligen inte långtråkigt. Man är hela tiden aktiv och jag hade riktigt roligt genom hela loppet. Självklart var det slitsamt ibland men det är ju också rankat som världens hårdaste kullerstenslopp. Det som slår mig är också hur totalt oförlåtande loppet är. Blir man trött och inte orkar ha tryck i pedalerna över pavén, “gräver” cykeln ner sig och det blir ännu tyngre. Pavén kan verkligen suga energin ur en. Det man vill är att flyta uppe på stenarna och då är det hastighet och starka ben som gäller.

Vi har fantastisk tur med vädret och trots att vi startat i två plus och dimma vid åttatiden på morgonen, blir det successivt varmare och framåt middagstid blir det riktigt behagligt. Kan bara tänka mig vilket helvete loppet måste vara om det regnar. Då lär det verkligen göra skäl för namnet: Hell of the north! Vi hade däremot utmärkt väder och det är fantastiska vyer och väldigt vackert längs banan.

Valet av cykel är självklart viktig för den här typen av lopp och man kunde se allt från fixie till MTB och fina kolfiber-racers i hundratusenkronorsklassen. Min erfarenhet är att stålram i bra kvalitet med dubbla styrlindor fungerar fint. Aluminium verkar vibrera för mycket även om man kör med stora däckdimensioner och många körde faktiskt på gamla stålramar från 80 och 90-talet. Mitt val blev en Cinelli MASH Works (2017) med egentillverkade snowflake-ekrade hjul. För mig fungerade det riktigt bra! Hjulen fick det optimala stresstestet och det blev tydligt att dom presterar riktigt bra under tuffa förhållanden. Jag lärde mig ekringstekniken för några år sedan av en galen finne och har åkt på dem allt sedan dess. Dom håller sig raka och runda samtidigt som dom ger en härlig åkkänsla och svarar bra. Jag är riktigt tacksam över att jag har fått lära mig tekniken och knepen. Jocke visste vad han gjorde och fullt så galen var han nog inte heller. Tekniken har faktiskt använts på tävlingscyklar i forna dagar.

På det hela taget var loppet en fantastisk upplevelse och ett av de absolut roligaste jag kört! Vill man ha en utmaning så är det något jag varmt kan rekommendera.

Paris Roubaix

kullersten

Vad är lockelsen med att köra ett cykellopp som går på kullersten? Ärligt talat så har jag svårt att förklara det. Vet bara att jag sa JA så fort möjligheten öppnade sig. Och jag ser fram emot det! Kanske är det just det lite galna med att köra landsvägscykel på kullersten som lockar. Kanske är det för att det är galet. Kanske är det för att cykelloppet startade 1896 och fortfarande rullar. Kanske är det för att det kallas: hell of the north. Ja något är det onekligen som lockar och att man (mot bättre vetande) ändå anmäler sig till loppet är kanske värt en mindre sinnesundersökning bara det. Att man dessutom väljer att göra det på en enväxlad stålcykel kan ju förefalla än märkligare.

Eller så är det just allt det här sammantaget som är hela poängen. Ja det är svårt! Ja det kommer vara jobbigt! Ja det hade varit enklare på en modernare kolfibercykel! När allt ständigt blir bättre. Tekniken utvecklas och cykelsporten idag är mycket specialiserad utifrån olika discipliner och det finns speciallösningar till allt. Kanske det kan vara intressant att ta en annan väg! När jag var tio år och cykeln vidgade min värld i det lilla samhälle där jag växte upp, då var typen av däck aldrig en fråga. Man körde på cykeldäck. Var det luft i dem var allt bra! Var det inte det fick man laga slangen och pumpa i ny. Cykeln vidgade min värld. Cykeln var en tillgång som man gladdes åt. Det var känslan av glädje och frihet som var central, men inte ens det tänkte man på. Man längtade bara efter att skolan skulle sluta för dagen så man fick ut och cykla. Så av samma anledning som många idag väljer att köpa vinylskivor så handlar det nog mycket om en ” back to basics” känsla. Och det kanske är just i begränsningarna vi hittar möjligheterna :)

 

www.parisroubaixchallenge.com

T-shirts

t-shirts

Nya t-shirts i två färger. Vit med djupt mörkblått tryck och svart med ljusgrått tryck. Ganska normala i storlekarna och riktigt skönt material. Snygg struktur på tyget tack vare att det vävts med olika trådtjocklek. Kanterna är råa och inte fållade.

Precis som med våra cyklar, enligt RAW-konceptet, vill vi även här ha ett enkelt och stilrent stuk med hög kvalitet. Trycket är ett screentryck som gjorts i en strykning, effekten blir att man får ett smidigt tryck som går in i och blir ett med tyget.

 

 

 

Till Paris!

IMG_3536_1024

Den första melodi jag lärde mig på blockflöjt hette till Paris och handlade om att man skulle rida dit på en gris. Jag var inte så bra på flöjt. Och jag var nog i ärlighetens namn bättre på att prata med kompisarna än lyssna på min musiklärare Evert. Att Evert senare blev så frustrerad att han skrek: tyst i klassen och slog sin egna antika blockflöjt i katedern, så den sprack och vad som hände när han senare ringde min mor för att beklaga sig. Ja det är en helt annan historia.

Nu tänkte jag berätta om en nyss avklarad Parisresa. Drygt 150mil på cykel, från Kalmar till Eiffeltornet och den Franska huvudstaden Paris. Alla cykelturer börjar som bekant med ett första tramptag och att klicka fast cykelskorna i pedalerna, utanför porten hemma på Unionsgatan föra att tio dagar senare klicka ur dem på ett torg i Paris förändrar perspektiv och lite av poängen med en sådan här resa är ju faktiskt att det inte ska vara helt enkelt. Människor har i alla tider gjort pilgrimsresor och jag kan känna att det finns något i resandet som samlar ihop perspektiven till det som är viktigt. Det kan vara lätt att uppslukas av alla möjligheter man har när man lever i ett rikt land som varit i fred så länge att människorna här inte kan minnas något annat. Det är en lyx att ha tiden att reflektera och ibland kan det vara skönt att ta den tid man behöver för att hitta tillbaka till sig själv på något sätt. Att reducera tillvaron till det enkla. Cykla, äta, hålla sig varm, skratta, dricka gott kaffe, hitta på roliga upptåg och bara vara i rörelse. Att sakta och i lagom takt närma sig ett fjärran mål.

Det här var inte den första resa jag gjort och sannerligen inte den sista heller. Men till skillnad från många andra resor jag gjort så hade den här resan ett verkligt och viktigt syfte. Syftet att samla in pengar för att hjälpa cancersjuka barn! Det har funnits gott om människor som velat hjälpa till och vi fick in riktigt mycket pengar. Sådant känns naturligtvis fantastiskt och visar att det finns mycket välvilja där ute! Privatpersoner och företag som hjälpt till för att göra världen till en lite bättre plats att vara på. En klok man sa en gång till mig: Är man frisk så är man aldrig fattig! Det finns mycket visdom i den enkla meningen och att kunna göra skillnad med friska ben och en cykel skänker betydelse och mening till den annars lite galna tanken att cykla till Paris. Att det fanns ett syfte gjorde resan mer meningsfull och det blev lite enklare att hitta motivationen att ta sig vidare när det ösregnade eller blåste tio sekundmeter motvind. Det fanns ju en mening och har man sagt att man ska göra något så får man naturligtvis se till att klara av det också.

Och resan då!? -Ja det blev nog mer en resa hem än bort. En resa tillbaka till mig själv, tillbaka till det som är viktigt och på riktigt. Tillbaka till det enkla och självklara. Ett sätt att få ordning på mina prioriteringar. Att det ibland handlar mer om att sortera bort än att fylla med mer. Att vägen till det självklara inte alltid är enkel och självklar men att det självklara är enkelt när man hittar dit och plötsligt vet vart man vill vara.

Merci pardon :)

 

 

upcyclebicycle RAW

IMG_1678

Upcyclebicycle handlar, på något plan, om att ta sådant vi gillar och göra om det på vårt sätt!

När jag hittade nya, högkvalitativa och riktigt fina ramar i en (i mitt tycke) gräslig smurfblå färg såg jag en möjlighet! Jag har sedan en tid ruvat på en idé och velat göra cyklar i rå, borstad aluminium. Konceptet RAW föddes! Designen är enkel: Rå aluminiumram med vår logga, svarta hjul, svarta bromsar och Brooks cambiumsadel. Lagom upprätt körställning gör att du bekvämt kan ta den till jobbet eller köra den riktigt hårt när du så önskar.

En cykel ska vara trevlig att titta på samtidigt som funktion är något av det viktigaste. Därför har vi sett till att funktionen harmonierar med formen och använt oss av komponenter med bra kvalité. Cyklar är till för att användas och slitas på. Det blir något speciellt när man ser svetsfogar och linjer efter slipning. En ram i ett material som aluminium åldras också med värdighet och blir bara snyggare ju mer cykeln används. Det blir, av förklarliga skäl, inte heller några flagor i ”lacken” utan oönskade märken slipas enkelt bort med fint våtslippapper och autosol.

Cykeln går att beställa i storlek 53, 55.5, 57.5 och 60 cm och det är bara att kontakta oss för konsultation kring vilken storlek som passar dig. Det vi utgår från är ditt innerbensmått, din längd, hur erfaren du är och hur du vill använda cykeln. Cykeln på bilden kostar 8900 kr men går att få med exempelvis MICHE-hjul mot pristillägg.

Ramarna skyddas av ett tunt lager vax, vilket man gärna kan fortsätta att lägga på någon gång ibland, eller så skiter man i det. Bomba ramen med stickers, skriv på den eller kör den som den är. Använd den, slit på den och låt den bli din.

Vi är (som du säkert redan vet) en liten firma och du får räkna med att det kan ta ett par månader innan vi har din cykel klar.

One rule! One gear!

IMG_2251

För ungefär en månad sedan gick Kalmar GP av stapeln! Elitlopp som vanligt, men även motionslopp på två olika distanser: 70 och 140 kilometer.

När jag hörde om motionsloppen fick jag en idé. Det måste ju gå att köra ett cykellopp på enväxlad cykel! Eller?! När cykelsporten idag kommit att handla mer och mer om material, gram och aerodynamiska vattenflaskor kändes det som jag ville testa något annat. Visst finns det något tilltalande även i den modernaste tekniken och de bästa, snabbaste cyklarna i kolfiber och högkvalitativt aluminium, men jag tänkte klassisk stålrörsram och en växel!

Det hela utvecklades till en Facebookutmaning! One rule One gear! Tanken var att hitta fler likasinnade och att köra Kalmar GP:s 7-milsrunda på enväxlad cykel. Ingen hakade på… Okej tänkte jag. Då får jag väl mäta mig med de på moderna växelcyklar ändå då!

Väl på startlinjen kändes det både kul och nervöst. Kom sent och hamnar ganska långt bak i startfältet. Nå ja, spelar inte så stor roll. Det rullar snart på! Nu vill man ju i och för sig inte göra bort sig helt och komma sist ”bara” för att man envisas med att köra på enväxlad cykel!

Starten går och efter några kilometer börjar det bli lite glesare mellan cyklarna och man börjar hitta sitt tempo. Jag och en kille till börjar växeldra för att jobba oss framåt och närmar oss det som ska visa sig vara ledarklungan. Tempot känns helt okej och det rullar på bra!

Nu har ju jag inte direkt någon tidigare erfarenhet av cykellopp på landsväg (har bara kört IronMan) så klungkörning var en ny upplevelse för mig. Nybörjarmisstaget att sätta vattenflaskan bakom sadeln resulterade i att den fick sitta kvar där och även i lite irriterande krampkänningar när det var ca. 1,5 mil kvar. Tappade klungan och körde lite fel på slutet, men i övrigt kändes det helt okej!

Vad har jag då lärt mig? Till att börja med kan jag konstatera att det är grymt kul att köra cykellopp på landsväg! Har lärt mig att det går fort, att vattenflaskan ska sitta framme på ramen så jag kommer åt den och att en växel räcker långt!

Hur gick det då? Jo, jag lyckades ta mig in på 1.47.58 och kapade åt mig en 13:e plats av de 254 som slutförde loppet. Vann gjorde Roberto Vacchi (f.d. landslagscyklist).

One Rule! One Gear!

Ps: Nästa år vill jag se fler som antar utmaningen! ;)

BRAKE COFFEE!

IMG_2032

Nu har vi äntligen fått den första sändningen och kan stolt presentera: BRAKE COFFEE!

Brake är ett samarbete där Balck Coffee står för kaffeperfektion och upcyclebicycle står för inramningen. BRAKE leker med tanken att cykel inte bara handlar om prestation utan också handlar om att bromsa in och avnjuta ett riktigt gott kaffe! Lite som livet! Stanna upp och njut! ;)

BRAKE gör sig bäst som äkta italiensk espresso eller som ett riktigt kraftfullt bryggkaffe med låg syrlighet. Känner du efter finns det en tydlig karaktär av riktigt mörk choklad eller kakao.

BRAKE – är ett smakrikt kaffe med en mörk rostning och är en blandning av Arabica och 25% Robusta.

Ibland måste man ju helt enkelt bara!

IMG_1808

Igår var en regnig dag! En mycket regnig dag! Medan jag körde mina backintervaller med vattnet rinnande i nacken kom en idé till mig. Den fick fäste och efter en stund kändes den självklar!

Klart jag måste göra en cykelkeps i de italienska färgerna! Att en god espresso hör ihop med cykling har vi ju redan konstaterat. Och att Italien är ett fantastiskt land vad gäller cykel kanske egentligen är för självklart att nämna. Själv älskar jag Italien av flera skäl: viner, italiensk glass, maten, naturen, kaffet, passionen för cyklar och motorcyklar. Ja, listan kan göras lång!

Kaffet är kanske ett eget kapitel. Jag minns med ett leende hur jag och en god vän, efter en tvådagars vistelse i Milano, konstaterade att vi druckit 29 espresso var! Tror vi testade nästan vart enda kaffehak vi gick förbi och upplevelsen och smaken varierade på den övre skalan mellan utsökt till helt fantastisk!

Så efter en varm dusch, en bit mat och en utsökt espresso satte jag mig vid symaskinen! Regnet piskade mot fönsterrutan medan nålen rytmiskt gick genom tyget. Regnet ger liv och efter regn kommer sol.

La dolce vita!

Cyklar och bra kaffe hör ihop!

IMG_1532

Nu kan upcucle-bicycle erbjuda ett riktigt trevligt kaffe från BALCK COFFEE!

Själv uppskattar jag verkligen ett bra kaffe och när jag för första gången stoppade Velo i kvarnen och bryggde min första espresso (på det kaffet) spred sig en känsla av välbefinnande och jag insåg att jag hittat något utöver det vanliga!

Testa Velo från BALCK COFFEE, så vågar jag lova att du inte blir besviken!

cykelkepsar i återvunnet denimtyg

IMG_1474

När jag fick idén, att göra cykelkepsar i återvunnet denimtyg, kändes den självklar! Naturligtvis måste jag ha en serie cykelkepsar av återvunna jeans!

Vi använder mycket jeans idag och plagget har utvecklats från ett rent arbetarplagg till något vi kan använda i nästan alla sammanhang! Att jeans inte längre är ett arbetarplagg gör att det är ganska enkelt att hitta tunnare kvaliteter som är utmärkta när man vill sy cykelkepsar.

Jag älskar jeans och jag älskar den stora variationen av denimtyg, tvättar och nyanser! Jeans blir slitna, nötta, får hål eller så passar de helt enkelt inte som man tänkt sig. Jag lagar alltid mina favoritjeans så länge det bara går och tycker nog knappast att det finns skönare och snyggare plagg än ett par väl inslitna jeans!

Allt denimtyg passar naturligtvis inte till kepsar! Man får leta och välja ut! Det man vill hitta och sortera fram är de lite tunnare jeansen med snygga slitningar. Det blir en del turer till secondhandbutiker och en del får jag av vänner och bekanta. När jag köper så gör jag det i första hand av organisationer som jobbar med olika former av välgörenhet. Det hade självklart varit enklare att bara köpa nyproducerat denimtyg men det blir ju inte lika spännande och roligt!

När jag hittar de ”rätta” denimtygen syr jag cykelkepsar. Denimtyg slits och patineras olika och det gör följaktligen också att det inte finns två kepsar som blir likadana, utan alla blir unika! När man sedan använder och tvättar sin keps fortsätter processen och en cykelkeps i denimtyg blir bara snyggare ju äldre och mer insliten den blir!